Att det gäller att kämpa har kampen för att få hjälp med B12-vitamin visat. Jag trodde ett tag att jag i stort sett skulle få de injektioner jag behöver, men ändå inte. Inom en snar framtid trodde jag att jag skulle få bytt injektionsämne till cyanocobalamin.
En lustig händelse kan man säga hände tisdag 31 januari.
Livet för omständigt för att dra hela historien angående B12-brist på grund av operation Billroth II 1974. Från begynnelsen behandlad med psykofarmaka och beroendeframkallande medicin istället för injektioner av B12. Som man egentligen hade kunskap om att jag skulle ha haft. Men än idag ger symptomen vården anledning att köra samma medicinering, för exempelvis Veganer. 1993 kom man underfund om min brist efter sjätte självmordsförsöket. Många tycker att jag inte ska prata om det faktot att medicineringen framkallade dem. 2019 försvann produkten Behepan från marknaden och alternativet fungerade inte alls, för mig. Beskrivning vid min första injektion! Symptomen som dyker upp är många och vissa förstör livet så illa! B12 Symptom!
Kontakten med min nuvarande läkare var väldigt god trodde jag, även om jag vid mina sämsta mentala stunder (B12 symptom) ifrågasätter mycket. Men han har sina överordnader och system att förhålla sig till också. Hyroxcoblamin som vi har idag och inte Cyanocobalamin fungerar alltså inte bra för många av oss. Där har läkarna för mig insett att jag har behov av det och konstaterat att det finns att få i Tyskland. På licens är det på väg hem. Det hopp det skapar för mig går inte att beskriva (senare ett tappat hopp, som verkligen gör mig deprimerad, jag hanterar ekonomi och kvinnor, relationer, men nongalans i vård, på minner om de 17 år jag gick på droger!). Tidigare i höst har jag mentalt kämpat i försök att inte känna ner och uppgångar. Men nu vid sista med hoppet om framtiden tänkte jag att jag ska notera och anteckna mitt mående. Det skrev jag ner i ett brev till min läkare. Som jag skulle lämna på Vårdcentralen. Sett att jag fått en tid för injektion 3/2. Kommer upp på avdelningen och lämnar brevet i receptionen. Så ringer telefonen från just Vårdcentralen. Sköterskan säger, du har av misstag fått en tid på fredag!
!!!STOPP!!! Får inte vara misstag! Av min reaktion inser hon att jag behöver den tiden!
Så dagen, dags för injektion, Natten varit ett helvete. Ingen sömn att tala om. Väldigt svårt att komma upp. Väl uppe, frukost. Ut för att starta bilen -6,1 C alltså ingen kyla. Lika fullt så startar inte bilen. Fungerade dagen innan när jag var till Centrumkyrkan för att få en kasse mat. Batteriet slut, ändå visar ögat grönt.
Tack och lov kom grannarna hit kvällen innan, springer över och tigger om skjuts. Får assistans. Under väntan ringer jag automatiken för tidsbokning Vårdcentralen, tänker får säkert en telefontid i eftermiddag. Men injektionstiden 11.00 och de ska ringa upp 11.00 jag kan få fram ett meddelande till sköterskan.
Väntar utanför behandlingsrummet. Patienten där inne får blodtrycksfall. Total kallabalik, tiotal personer ansluter. Jag visas in i ett annat rum. I röran så står det plötsligt två sköterskor med ampuller för min injektion i rummet! Vad är det jag skapar???

Fredagens injektion ger mig en skön helg så när som på vad gäller sömn och förstoppningstendens.
Hur kan ett vitamin röra om så i kroppen och man ligger där och försöker slappna av. Försöker avbryta varje tanke eller ide som kommer upp i huvudet. Men även det här med avföringen, känner på söndagen att jag måste ta till lavemang (klyx). Mycke blod på pappret, min känsla av att något ligger ivägen och inte är en hemoroid, förstärks hela tiden. Efter ett par timmar vid datorn, känns som gift går ur kroppen. En skidtur på vad jag tror 9 Km. Nu är jag framme vid måndag. Hon var 04 innan sömn, klockan ringer, stänger av och somnar om. Helvete! Upp 09.30 trött, men inte neråt i temprament. Magen är full av gaser, en tur på toa. Halv tur Klyx, Bara en hård kula. Gaser kvarstår. De gaser jag får ur mig kräver kraftiga krystningar krävs riktigt kraftiga ansträngningar.
Jag har börjat träna med mitt skidåkande. Kan det vara så att det gör att vitaminet bränns fortare? För redan måndag eftermiddag börjar jag tappa den glädje som vanligtvis finns i min kropp.
Jag trodde ditintills att jag hade en handlingsplan enligt doktorns sätt att se saken. Inte utifrån min verklighet av kroppens funktion! Skulle kanske högljutt protestrat. Men att ha en läkare som antyder att han lyssnar och tror på mig ansåg jag vara nödvändigt och gick därför inte i klich med honom angående handlingsplanen. Jag har fått ett brev tillsänt där jag utlovas injektioner så fort ampuller anlände från Tyskland.
Jag är väldigt medveten om vad min positiva syn på livet ger mig och människorna runt mig. Vilken katastrof det skapat när jag inte fungerat så, på grund av att B12 depåerna tömts. Någon dag då injektionen av Behephan varit försenad, jobb eller miss i tidsplanen. Min dåvarande sambo kunde oftast se och känna när depån var tömd. När människor i ens närhet inte vill förstå. Då har jag fått lämnat dem för att ta hand om mitt eget liv i första hand. Det har inneburit ovänskap och förnedrande. Men jag vet att jag bär inte ansvaret! Av den anledningen jag är ensam idag! Vill känna balans och stabilitet först - kanske! Längtan efter att ha någon vid sin sida är stor!
Hela veckan kämpar jag mot "demonerna" skidåkning, snöskottning. Vet att jag borde kontakta läkaren för att få en ny injektion, men vet att jag har inte pengar till bränsle för den resan. Jobb med hemsidor och att våga se framåt med nätverksmarknads förings företag. En produkt längtar jag efter, som är släppt i USA och Mexico och som kommer till Europa inom kort. För människor med utbrändhet har den rätat upp livet för många. Den som producerat fram den har själv levt med utbrändhet och av den anledningen skapat den! Blir också presenterad andra nya produkter där vi kan ansluta och bygga nätverk innan produkterna ens är offentliga.
Inser att jag kan klara av resan för injektion. Ringer och får en tid på fredag 17 februari efter två. Åker in och får injektionen.
Men vad är det? Får ingen reaktion av den inom de följande timmarna och inte heller vidare på kvällen natten. Man kan rent av fundera om jag testas med saltlösning (placebo?) för att ta reda på om jag verkligen har de reaktioner som jag pratar om? Nej så kan det inte vara. Frågan är om det finns flera fabrikat och det finns en viss skillnad på innehåll. På lördag och söndag har jag samma dåliga känsla jag haft den senaste tiden, alltså inte den positiva reaktion jag brukar ha i fyra-fem dagar! Tvärt om får jag typ samma reaktion som då jag för första gången fick Cobalamin istället för Behephan uppe i Sälen. En total urvridning av kroppen. Mentalt totalt i bottenläge. Det mest obehagliga är att allt blir väldigt rörigt i tankar och verksamhet. Omöjligt att koncentrera sig.
Den ena dagen efter den andra, måendet är under all kritik. Mest oroande är att magen inte vill fungera. Tarmsystemet fungerar definitivt inte som det ska. Värk i tarmsystemet på höger sida. Typisk känsla av en inflammerad tarm. Där gaser inte kan passera som de ska och inte heller avföring. Pronaxen på morgonen gör att värken lättar några timma under dagen. Vid varje måltid reagerar magen i form av uppstötning/kvalmning. Pågår ofta i från en ½ timme upp till en timme. Ofta med tillstötande av mycke sura uppstötningar. Vid Gastroskopi har man inte funnit några symptom som antyder förändringar, skador. Intrycket jag fått är att jag inte tömmer mig i den omfattning jag borde. Verkar inte hjälpa med lavemang heller.
Kroppsundersökning av prostataförstoring har gjorts ett antal gånger. Ingen anledning till att behandla den. Men det jag kan uppleva är att om jag går ut för att urinera, ett tiotal meter, man gör det inte vid dörren. Direkt jag har kastat vatten, får jag kraftiga känningar av att behöva in på toaletten för avföring, får rusa. När jag direkt gjort mina behov, så måste jag kasta vatten och dubbelt så mycket som jag gjorde utomhus. Vad är hönan och vad är ägget.

Att vänta på en kontakt från vården är bara för jävligt! Varför jag väntar! Jo, löftet är givet i ett brev 6 februari

Så vad känner man när man sitter här i husvagnen i all sin ensamhet. Ett mentalt mående som gör att jag inser att jag ska hålla mig här och borta från andra människor som inte känner mig ytterst väl. Jag är inte den person som vanligtvis tappar kontrollen över mitt humör. Men det gör jag idag. Vilket också innebär att jag inom vårdens dörrar lätt skulle få diagnos som kan leda till tvångsintagning på psyk. Sättas på påtvingad medicinering som man födde mig med mellan 1977 och 1993!
Att jag skull få den medicineringen gratis, kan jag inte tro på idag!. Den finns ju på apoteket som receptbelagd!

28/3 togs det prover som jag bett om för att få se vart jag låg vad gällde Cobalamin. Jag ser här att jag ligger på en nivå strax över det man rekommenderar att en person som får injektioner ska ligga på. Vad gäller forskning i bl.a. Nederländerna. Här hemma har vi normen upp till 625 pmol/L. Det jag reagerar på idag är att inget har hänt i form av samtal och vidare provtagning, när jag ser provresultatet av S-ferretin som ligger under referensnivån. Blodbrist ger oftast tröthet och svaghet i kondition och balans. Alltså en påbackning av problem och symptom som finns i B12-brist. Det måendet jag haft den senaste tiden, har just varit knutet till sömn, trötthet, balans och kondition! Vad beror det på att inget har gjort att man haft kommunikation med mig? Min upprördhet är mycket beroende av detta. Just med tanke på hur jag behandlades efter operation 1974 till -93, ren misshandel genom vården och legitimt tillskriven medicin skapade det drogberoende jag fick lida av och ta hand om. Jag hanterar det på mitt sätt, med nykert tänkande, beslutsamhet att reda mig själv och inte riskera att tvingas in i vård som jag inte mår bättre av, men vården anser vara enda lösningen. Sett och fått omtalat att påtvingad psykisk vård ersätter behandling av B12 brist!

Vart är vårt samhälle på väg? Jag upplever starkt att den akademiska världen har lämnat mycket av fungerande verkligheten utanför sina tankar och funderingar. är den här typen av situationer inträffar så finns det inte skrivet i böckerna. Genom att hela tiden från förskolan förhålla sig till det skrivna ordet och all verklighet utgår däifrån då får vi tillfällen då problem inte kan lösas utifrån ett förnuft och egna tankan. Lösningen kräver det man inte fått naturligt med sig. En busschaufför måste ha i tanken, vad kan dölja sig bak nästa krök. En snickar måste fundera hur stöttar jag det här för att det ska hålla för trycket av 1,20 cm snö när vintern kommer. Det står i böcker. Men det är först när man står med stolpen i hand och ser den beskaffenhet den har som man kan ta beslutet.

Där är jag idag 2023-05-01

Vilka bär ansvaret för den här utvecklingen? Passar att ställa frågan på arbetarnas dag! Ja, makten! Hur har vi med kunskapen utanför det skrivna ordet där! Varför torkar moränhedarna ut när man har markberett, när det egentligen var meningen att man skulle gynna tillväxten. Jo, man blottlägger stenarna för solbestrålning och värmen torkar ut de omkringliggande massorna.

Idag skriver jag 2023-05-02

Fick ett brev med posten från min läkare!

Nu kan jag tänka mig att ringa för att få ett samtalet med läkaren. Se om jag ser saker som han inte ser, nämligen att det på apoteken finns medel hemma. Förmodar att jag får lösa ampullerna till min kostnad. Om det nu är vad vi kan använda. Är det det så, blir det en spännande tid framöver. Förhoppningsvis en vår då jag med styrka når över Karin Boyes problem. Det gör ont när knoppar brister. För mår jag bättre än fem dagar. Då vet jag att jag även blåser över höstens problem. Löven fallar och jag (inte) med dem!

2023-05-03 I väntan på återuppringning hinner men fundera mycket i trädgårdsarbetet.

Utifrånbrevet igår, så går min fundering! Slutmeningen, "Jag vet att du kämpar!"? Säger läkaren egentligen att jag har läst din hemsida (den här)? Blir ännu mer stärkt av det då jag får kontakt med sköterskan som ringer upp! Hon sitter klar med svaret om att jag har att vänta på ett spciellt medel som ska komma under maj månad! Svaret klart, att det som finns på apoteket, inte är vad jag ska ha enligt läkarna (tydligen ett kollegialt beslut). Jag är tacksam för det. Mer kunskap sammanslaget ger oftare rätt beslut. Jag meddelar i alla fall att jag inväntar besked från läkaren! Det enda som egentligen betydar något för mig är att jag får något som fungerar för mig och att jag får tillbaka det liv jag haft under åren då Behapan var vitamintillskottet.
Men är vården medveten om vad brist på B12 innebär? Knappast då man relativt ofta väljer att ta för givet att vårdtagaren har psykiska problem och ska behandlas med psykofarmaka i första hand. Min insikt och mitt hanterande av mina problem gör att jag insett att jag måste ta hand om mig själv, för att inte riskera att få tvångsvård! Så illa är det. Men det innebär också att när jag inte får besked och de kontakter som jag rimligtvis har behov av då är väldigt mycket i katastofal kris för mitt mentala mående. Ett besked ser och känner jag gör hästlängder i mitt mående! Visst jag har inte en psykolog som min kontakt som bör veta min reaktion. Men jag har ju mött en och annan av den yrkeskattegorin också. Det är skillnad på den som bara har boklig erfarenhet och den som själv upplevt trauma. Liksom det i beroendevården är skillnad på en KBT bokstuderad och den som själv varit beroende! Har mött läkare som varit mer psykologer än den psykolog jag gått i behandling hos!
I dagens samhälle har vi media som är hur enkla och snabba som helst och inte kräver allt för lång tid för att verkställa en kommunikation (meddelande)! Regionerna borde snabba på utvecklingen för att göra det så enkelt som möjligt och innanför intrigitets reglerna vi har skapat i det här landet. Som i flertalet fall har fått en roll som inte är ett skydd för medborgare utan ett hinder att genomföra det som är nödvändigt!
Hur mår jag då? 4/5 2023
Efter ett samtal med förhoppning och lite förbannelse, går mentala viljan i topp! Plötsligt finns energi som inte funnits på veckor. Men mår mentalt dåligt! Så fortsätter kvällen. Sätter mig och skriver det här ovan. Kvällen rinner iväg och jag lägger mig för att sova! Sätt en kastrull i skallen på dig och sätt den på en gasollåga som brinner natten igenom! Det bara bubblar och har sig. Går inte att stoppa. Först någon gång vid 03-tiden lyckas sömnen komma! Klockan ringer, jag somnar om. Har den ställd på två tider. Ringer på nytt, sätter på snoos två gånger, tre gånger kommer upp strax före 09. börjar pyssla med komposthinken - inte frukosten. strular med diverse. Ska ta medicinen, oj fan torsdag, då är det utdelninen av matkasse som jag behöver klockan 10.00 till 10.45 önskad anslutning och klockan har redan passerat 10.10! Så här är livet! Finns ingen ork idag. Tvingar mig att byta till sommardäck. Men kroppen vill inte vara med!
Jag med Behepan i kroppen var en person som sov 5-6 timmar om natten inte hade problem att somna, som jag har idag efter omskakande händelser, där kroppen satts på högvarv. Bra koncentration med ett strukturerat arbetssätt. Något jag saknade under tiden 1974 - 1995. Började bättras -93 då Behepanet kom till. Jag jobbade för att komma tillbaka till arbetsmarknaden, men inget stöd från Af eller andra. 1997 hamnade jag här ute där jag befinner mig i husvagnen idag. En resa i hälsans tecken startade. Medveten om vad B12-vitamin gjorde för kroppen. Att jag inte kunde ta upp det via animaliska produkter, som är det vanliga. Då jag genom måendet styrde tidpunkten för injektionerna och bötjade få en struktur på länden mellan dem så blev jag glatt överraskad av att jag fick längre tid emellan sen jag började dricka Noni juice (TNJ Thahitian Noni Juce). Vi lärde oss mycket om enzymer, vitaminer och miniraler. Kunskap jag bär med mig även om jag inte har beteckningar och namnen i huvudet. Har vänner som kan och vet bättre än mig hur vart och ett ämne fungerar. Men intresset finns kvar och jag ser ju klart skillnaden mellan mediciner och näringstillskott! Borde du veta mer och använda dem mer för att få ett bättre mående? Det är tragiskt att läkemedelsindustrin styr vår vård genom våra politiker och tjänstemän! Vet att många läkare är förtvivlade över lägsta pris varianten som styrs byråkratisk och inte från läkarkåren. Samtidigt får den inte utbildning på alternativa behandlingar och produkter som är naturliga och inte styrda av läkemedelsindustrin.
Kroppen ska ges chansen att läka sig inte att förgiftas av kemiska produkter som ska efterlikna naturens ursprungliga farmaseptiska egenskaper i vår natur!

Två helvetets dagar den här veckan! Ständigt dag och natt har jag ett molande i tarmsystemet och mängder med gaser som jag får lov att använda pust och kraft för att trycka ut. Stoppar i mig

det gör ytterst lite verkan. Har inte ekonomi att stoppa i mig mer. Blir utan en vecka i alla fall, före pension. Men som sagt inte tillräcklig nytta. Förstoppningarna är påtagliga. Tvingas ta till lavemang, Klyx. Tömmer då hela systemet, snarare tre dm avföring än två. Hårda knölar som större modellen stenkula, den man fick tio 1-öres för på tiden jag spelade kula. Det som då händer med kroppen är en total utmattning, Kompisen med diabetes säger att jag reagerar som han gör vid blodsockerfall, bara det att mitt pågår i bortemot fyra, fem timmar. Han återfår energin efter nåra närande tuggor. Utan nedre magmun så töms hela systemet!

Det jag inte heller kan förstå, det är de rörelser i magen jag får direkt efter att jag ätit. Magens rörelser är liknande den vid hicka men kraftigare och är direkt kopplat till måltiden. Jag ska ju ha mycket av saltsyre bildandet borttaget. Men de starka uppstötningar jag ofta får går utöver allt annat. Ger också skador på slemhinnorna i svalget, svider som ett öppet sår.

Vad glädjande det är att få ett litet meddelande om vad som förhoppningsvis är på gång! Jag känner själv hur viktigt det är. Men jag ser ju hur det är för andra också! Har man hamnat i en roll där sjötersker och läkar anser att man inte har skäl att få hjälp eller ens bli lyssnad till då blir värk och problem med kroppen ett rent helvete. Respekten från vården i det läget är bedrövlig. Har hört med egna öron hur en sköterska sufflerade den som svarade och sa, "Inte läkare NN" Som gången tidigare var undersökande läkare! Med stort förtroende hos oss! Visat anledning till undersökning. Kan inte heller förstå hur en sköterska ska kunna ordinera sjukgymnast utan att ha kunskap eller vet vårdtagarens kroppsliga funktioner! Vad innebär det här beteendet från okunnig, okvalificerad personal? Jo, att man slipper ytterligare en vårdtagare, som slutar söka den hjälp man har behov av! Följer politikers och byråkraters målsättning spara pengar. Är man tillräckligt gammal och klen försvinner man helt så småningom! Mindre jobb!
Jag vet själv hur det här är! Har drabbats av diagnosen TPL (tomtar på loftet) men också av läkare fått höra att jag var simulant. Af-läkare såg mitt dilemma med penn metoden! Konstaterade att min rygg gav en jävla värk. Blev sedermera tillrättad av "Lill-Strimmas" massör. Mitt bäcken som hamnade snett vid mitt fall baklänges på isbanan vid skolan i Älvdalsåsen 1957. Ortopediska avd i Västerås och Falun kunde bara konstatera att ena benet var 1,5 cm kortare än det andra. Men en självlärd massör och kiropraktor fixade till det. Fast det tog sex månader att få det att ligga kvar i rätt läge! Idag springer jag 78 år gammal som en gasell.
Att år efter år pinas av värk och tvingas ha insett att det inte går att få hjälp av vården är ett helvete! Under alla dessa år har jag följt min dåvarande sambo och lärde mig massera de områden som Fibromyalgin orsakad, diagnos som Dr Sigge Freis konstaterade. Punkterna flyttade sig och avtog så småningom. Men andra diagnoser har följt. PMR Pollymia Reumatika, Båda dessa symptomem verker komma och gå! När immunförsvaret är lågt så kommer många problem med inflammatoriska utfall, frusen skuldra m.m. Så kom Bältros februari 2020 och pinar fortfarande. Men ingen uppföljning från vården. Vågar inte kontakta, för blir bara skickad till sjukgymnasten, som jag direkt kan säga inte kan göra någon nytta för det. Om han inte kan undersöka ett djupare fel. Jag har en stark fundering på diskbråck, eller typ nervinflammation utifrån det Bältros orsakar i nervsystemet, som utgår från ryggcentrat. Sprider sig mot hals och nacke. Neri ischiasnerven utefter benet! Ökade problem med att kontrollera urinavgång och avföring. Ca en grads förhöjd normaltemperatur.
Så fungerar vården om man inte kan slå sig fram eller går i gräddfil.
Att nongalera en människas uttryck av värk och besvär i kroppen är ju något en i vårdpersonalen aldrig skulle få ifrågasätta. Att i sinnet göra en människa till hypokondriker utan att ha skäl till det är bara för JÄVLIGT. Många gånger finns en anhörig som verkligen har insikt om hur personen verkligen besväras i sin kropp. Jag vet, bättre än alla läker hur min fd sambo lider. Jag har svaret ingen sjuksköterska eller läkare har! Kommer man att stötta henne i fortsättningen, ställer jag frågan.
Gav sig på ett samtal till VC! Fick rekommendationen att vända sig till akuten! En rimlig rekommendation! Givetvis. eftersom man hela tiden har värk springer man inte direkt till akuten för att man på VC sagt det. Går när värken är som värst, vilken tid, eller dag som helst.

De sista dagar har mentalt varit ett rent helvete. Vad beror det på egentligen? Funderingerna går. För även fysiskt känner man att det inte finns kraft och energi. En påverkan kan vara förändringarna i naturen! När knoppar brister och klorofyllen fyller löven som bara spränger fram på några dagar i vissa fall timmar och fyller vår omgivning med grönska! I tiderna då jag fått Behepan har jag kännt av detta. Speciellt på hösten då löven faller. Brukar travestera en sångtext, "Löven faller och jag med dem!"
Sen blir ju inte det mentala bättra av att man inser att man behandlas falskt och i viss mening utnyttjas av känsla man byggt upp under 35 år! Bara att ta tag i sin vardag och inse att man står ensam i livet, utan den vänskapliga relationen som man hoppats få behålla. Den har rivits ett flertal gånger sen augusti 2020. Nu måste jag inse verkligheten. Knepigare att finna styrka, att göra det när jag mår som jag gör! Behöver B12!
Om man ska finnas i en handlingsplan. Är det då jag som ska lägga upp strategin och se till att jag mår på bästa sätt? Mer än det som har med de dagliga rutinerna och känslan av att jag gör rätt för kropp och själ. Jag har ju genom brev fått veta att B12 är restat och bör komma i slutet av den här månaden. Nu är vi ju där. Finns det något besked jag kan ha glädje av. Är planen i utveckling. Samtidigt så finns det ett gammalt provsvar som säger lågt S-Ferritin, vilket inte har resulterat i någon åtgärd. Inget samtal angående det heller. Vem sitter med svaren? Bör den vara aktiv? Tror att det här är något vården behöver se över. I morgon måndag blir en intressant dag! Resultatet blev en provtagning idag fredag. Snabbt svar var B-Hb Resultat 131, referens 134-170, alltså lågt! Innebär? påverkar det tröttheten, sömnen? Ska bli intressant att se resten av svaren!
Oj, Cobalamin och folsyra var inte tagna! Jag vill få en förklaring till det! När kommer den?

Jag borde inte vara ledsen och deppig nu! Jag bor i en underbar miljö, med riktigt goda vänner. Jag kommunicerar med kvinnor som vill möta mig för att se om det finns en framtid. Men då min ekonomi inte tillåter det chattande som de kräver inna en koppkaffe, så drar jag mig ur och inser att det inte blir något! Att dela livet med någon, då måste man också se och förstå (överbrygga) de problem den andre har. Jag är på väg att lösa mina ekonomiska problem. Men det finns en orsak, som tar ner mig - svaren om min hälsa som uteblir. Jag har ett ansvar gentemot andra människor, här där jag bor, men också mot vänner jag jobbar tillsammans med för att skapa ekonomi. Men tar andra sitt ansvar utifrån mig och mina behov. I de flesta fall, ja, men inte från vården som jag och mina vänner kan se det! Jag ser till att försöka njuta av dagen. Det är första regeln för att må så gott man kan. Allt som kan skapa deprission ska hanteras med fast beslutsamhet. Lösa det som lösas kan av egen kraft och vilja! Inget löser sig av sig själv som somliga ger uppmaning till andra för att lösa sina vardagsproblem! Oj, jag drog en nitlott i Bingolotto. Men jag har medlemskapet som ger vinst! Behöver inte stå dra på något hjul. "Alla kan vinna" nej alla som deltar vinner garanterat. Det händer inte plötsligt, det händer efter den tid som ditt eller andras arbete skapar. Snabbare ju mer jobb som man lyckas med!
Förrgår en dag av helevete i kropp och själ! Var anndags effekt. Gårdagen fungerade så bra med energi och aktivitet. Det tunga mentala var för en dag låg, Så jag fick en hel del gjort. Tacksamt då Bengt behövde all hjälp han kunde få. Han åker idag upp till Sundsvall och jag står ensam med ansvaret för trädgården.
Natten! Kaos i huvudet vid sängdags, som bara snurar runt, tittade på klockan sista gången vad jag vet, 03-tiden. Det innebär att tröttheten är så påtaglig och stark, att när klockan ringer, så stänger jag av och omgående somnar om. Missar att ringa Vårdcentralen för att försöka tvinga fram ett samtal med läkaren. Så nu sätter jag mig och skriver ett brev att lämna direkt i receptionen, så det snarast kommer fram. Att skicka via post går ju inte. Minst två dagars extra leverans. Vem vet har man postsortering på lasarettet eller ska det ner till Falun och vända?

En dag i helvetets tecken, men jag fixar det också av envishet och tjurskallighet!

Fortsättning följer!

Här startar du din prenumeration för framtiden.
Bli en vinnande del i ett växande företag, världsomspännande och med kommande fantastiska produkter till självkostnadspris.
LiveGoodTour
Start för att

Företaget jobbar med Hälsa

Gubben jobbar med hälsa Här kommer ny produkt för mig MentaSync

Ett medlemskap i ett företag lönar sig gott!