Jag
var en gång en RÖD
själ. Insikten om att drömmar inte kan bli verklighet,
gjorde att jag ändrade
syn. Men min syn hade fortplantat sig i den som tog över
ledarerollen i familjen. Så att vara i min syn på
livet, gör mig till en fattigjon. Ni som läser och får
en bild av mig, får själva ta ställning. Jag lever
gott, mitt liv. Jag har valt att stå helt på egna
ben. Ingen ska behöva ta ansvar för mig. Jag hoppas
att jag går med stövlarna på här ute i leran.
Svanen
vid Tysslingen får illustrera när jag far iväg.
Jag har gjort mitt val sen länge, lämna min familj,
den önskan som blev när jag fann kärleken. Det
var nog inte den uttalade meningen. Men det blir så när
vi stänger vissa dörrar och tiden gör dem tyngre
och svårare att öppna.. Att 2021 sitta och köra
buss upp till
veta att jag kunde få min son som passagerare... Att inte
veta hur man en sån gång ska uppträda är
svårt. Men jag hade som chaufför varit i tjänst.
Så det är ju bara att möta som man möter
alla andra passagerar. Välkommen ombort, med leendet på
läpparna som vanligt. Eftersom man får känslor
till olika saker. Som nu när jag fick ett par av Dan Aderssons
texter som tonsättningar. Den ena, Hemlängtan,
påminde om att jag var en borgarbracka, så som mina
vänner kommunister i fotogruppen jag var delaktig i, uttryckte
det. Var väl den första insikten om att jag inte var
Kommunist och hade de idialen.
När man är utestängd av en ättling, är
man satt i ättestupan,
är en Gamling
på samma sätt som vården
har satt mig där. Det handlar trots allt om moral och värderingar.
Vem har rätt att ställa ute den som inte följer
mina normer? Det vill vänstern idag påstå att
det är bara dagens regering som gör det. Socialdemokratin
har gjort det, redan på Erlanders tid, om man fått
del av motståndsmännen
ifrån Norge som satt i fångläger här
i Sverige. Jag har upplevt det i alla tider att vänstern
har stängt dörren för massor av människor
av just den anledningen. Själv blivit en bricka i spelet,
genom IB-affären. En av de saker som öppnade mina ögon.
Så att jag inte passar som far idag. Intresset av den lokala
politiken stoppades av SAP-generalen i Orsa, uttryckte att jag
var för vänster, hade ju varit medlem i SKP.
Men främst är det väl kunskapen. Jag äger
ju ingen titel. Jag har inte ett tomt vitt papper med trycksvarta
och bläckunderskrift på. Kan inte skryta med att jag
är Magister eller en doktorand. Det som är kunskapen
att bära med sig i livet och andra ska avguda. Jag har annan
kunskap som inte är tungt som ett A4. Examensboken från
7-årig Folkskola väger ju mindre (hahahaha )
gav kunskap som du måste upp i Högskolan för att
nå idag!
Framgick det så tydligt
att jag var kritisk till programmet? Ja inte ska jag göra reklam
för det då!
Det mesta på
burken ger mig det som Nils Ferlin säger. Underhållning
med politisk framtoning!
Jag
fick bröd, man jag vet icke huru,
det kom liksom ovanifrån,
och jag byggde av otäljd furu
ett pörte vid Savonaån.
Jag åt bark med de mina om våren,
och till drick jag tappade sav,
jag timrade giller i snåren
och var nöjd med vad Herren gav.
Och min ende son han vart bonde,
och tog kvinna han liksom jag,
han regerade mest som den onde,
och drev drängar med hugg och slag.
Och åt mig, som var gammal och styvbent,
sa han aldrig ett hugnesamt ord,
fast jag timrat de hus han fått äga,
fast jag röjt varje tum av hans jord.
Och hans kvinna var vass som en skära,
och hans kvinna var kall som is,
och hans kvinna var tröttsam att svära,
och hon vart min ålders ris.
Och en dag stod en kärra på backen,
med en hösäck och bräde för två,
och för kärran stod tjuguårs Blacken,
och hans man var som aska grå.
Och jag tänkte, jag kan väl fråga,
vart färden gäller så dags,
men jag ville ändå inte våga -
att tiga är bäst till lags,
och jag teg och frågade icke,
och jag åt min välling i vrån,
och jag hörde på hela timmen
ej ett ord av min ende son.
Det var tyst med svära och träta,
det var ovant mot andra dar,
och när pojken min slutat att äta
så sa han, nu åker vi, far!
Är det högtid? Ska gamlingen åka?
Är det andra tider igen?
Men en vill inte fråga och bråka -
en får veta - får veta sen.
Vi stannade här. Jag är gammal,
jag orkar ej tala mer,
jag är liknöjd hur dagarna vandra,
och hur solen går upp och ner.
Men gott är vid fattighusborden
få ha som en orubblig tröst:
här är närmare den djupa jorden,
och den fattiga skördens höst.
På min träbrits drömmer jag vaken,
på min träbrits med sparsam halm
och tung är luften som livet,
som en mara är nattens kvalm.
Och fast han var hård mot far sin,
så längtar jag härifrån,
jag längtar att gräva i jorden,
åt min hårde, min ende son.
en sjuksköterska i USA, insåg att B12-vitaminet
har stor betydelse i människors hälsa.
Liksom mina tankar och kunskap ifrågasätts
om B12:s påverkan på min hälsa, så
ifrågasattes också
hon.
Men
till slut fick hon viss bekräftelse på att hon
hade rätt.
Långt
ner på sidan finns en film som visar på att
insättning av B12 räddar liv på hjärtpatienter!
Eller här länk
till nyhetssidan TMJ4 (ha tålamod med reklamen
innan filmen!, sätt på ljudet, när nyhetsprogrammet
startar)